Forntida och medeltida Sverige

Databas och MCP-server för källor till Sveriges och Nordens forntid och medeltid, byggd så att varje uppgift kan spåras till en passage i en källa och så att forskningens bedömningar av uppgiften — belagd, legendarisk, omstridd — kan lagras sida vid sida.

MCP-verktyg

Servern (mcp_server.py) läser bara ur den lokala databasen. Verktygen har prefixet fornmed_.

Serverns instruktioner till klienten säger hur svaren ska läsas källkritiskt: ett påstående är vad en källa hävdar, beroende källor ger inte oberoende stöd, oeniga bedömningar redovisas var för sig och ogranskade bedömningar presenteras som ogranskade.

Lägg till servern i MCP-klientens konfiguration enligt claude_desktop_config.example.json. Servern läser .env i projektmappen. Transporten väljs med MCP_TRANSPORT: stdio för en lokal klient, http för delad drift. http-läget kräver antingen MCP_API_KEY eller öppet läsläge (MCP_OPPEN_LASNING=på); utan något av dem startar servern inte. Bakom en reverse proxy anges de publika värdnamnen i MCP_TILLATNA_VARDAR.

Related MCP server: kansallisarkisto-mcp

API

api.py är ett REST-API med samma innehåll som MCP-verktygen och några resurser till: hela dokument, delar och språkversioner. Beskrivningen finns under /openapi.json och dokumentationen under /docs.

.venv/bin/python tjanst.py          # API på /, MCP på /mcp, port 8424
.venv/bin/uvicorn api:app --port 8424   # bara API:et

tjanst.py kör API:et och MCP-servern i samma process, så att embeddingmodellerna laddas en gång. MCP-delen följer samma åtkomstregler som ovan; API:et är alltid öppet.

Format. Alla resurser finns som JSON (standard), Markdown och text, och listor även som CSV. Formatet väljs med format=json|md|txt|csv eller med Accept-huvudet. Ett format som inte finns för resursen, som CSV för ett dokument, ger 406 med de format som finns. Verk, passager, utgåvor, entiteter och påståenden finns också som RDF med format=ttl|jsonld|nt|rdf (se lankade_data/README.md). Listor pagineras med sida och per_sida; i CSV står totalen i X-Total och nästa sida i Link.

Språk. sprak= väljer språkversion med ISO 639-3-koder i prioritetsordning: sprak=swe,dan,lat ger svenska om den finns, annars danska, annars latin. Utan sprak blir det originalspråket. utgava= väljer en bestämd utgåva och roll=skolier Adam av Bremens skolier. sprak=fsv,swe&parallellt=true ger texterna passage för passage.

Källhänvisning. Markdown och text inleds med verk, utgåva, språk, typ och licens. Maskinöversättningar och maskintranskriptioner har dessutom en rad om att texten är ogranskad, också när en enskild passage hämtas.

En utgåva över tio miljoner tecken skickas inte hel utan ger 413 med verkets delar. Den största i dag är Olaus Magnus med 2,1 miljoner.

Drift på server

deploy/ innehåller installationen på en Ubuntu-server: Postgres 16 med pgvector, söktjänsten (API och MCP) som systemd-tjänst, webbplatsen, Umami, nginx med certifikat för domänen och dess underdomäner www, api, mcp och stat, statistik med GoAccess och en hälsokontroll med larm via Healthchecks.io. Stegen står i deploy/DRIFTPLAN.md.

cp deploy/server.example.env deploy/server.env          # ange domänen
deploy/skicka_kod.sh --bara-kod                       # koden till servern
ssh fornmed sudo bash /srv/fornmed/fornmed/deploy/installera_server.sh --epost <ADRESS> --admin-ip <ADRESS>
deploy/skicka_databas.sh "Första leveransen"          # databasen till servern

Webbplatsen

webb/ är webbplatsen fornmed.se, byggd med Django och Wagtail. Källförteckningen och uppdateringarna läses ur Fornmeds databas; sidornas texter ligger i webbplatsens egen databas och redigeras i Wagtail.

cd webb
cat > .env <<'ENV'
WEBB_DEBUG=på
WEBB_DATABASE_URL=postgresql://<ANVÄNDARE>@localhost:5432/fornmed_webb
FORNMED_DATABASE_URL=postgresql://<ANVÄNDARE>@localhost:5432/fornmed
ENV
python manage.py migrate
python manage.py skapa_sidor
python manage.py runserver 127.0.0.1:8425

Kartorna ritas med Leaflet och en baskarta ur Natural Earth som båda ligger bland webbplatsens filer, så att ett besök inte skickar något till andra servrar och inte sätter några kakor. Baskartan är hela jorden i skala 1:50 miljoner och Europa i 1:10 miljoner, som läggs på när man zoomar in. Den byggs om med webb/bygg_baskarta.py ur Natural Earths GeoJSON-filer (ne_50m_admin_0_countries, ne_50m_lakes, ne_10m_admin_0_countries, ne_10m_lakes).

Auktoriteter och leveranser

.venv/bin/python auktoriteter.py
.venv/bin/python leverans.py --anmarkning "Erikskrönikan tillagd" --fil fornmed.pgdump

auktoriteter.py läser in längderna i data/auktoriteter i tabellerna auktoritetslangd, auktoritet och auktoritet_titel, så att de följer med databaskopian. Personerna har samma id som sina entiteter. Biskopslängden har svenska Wikipedias licens (CC BY-SA 4.0), som anges i svaren.

leverans.py körs när databasen ska till servern. Det räknar rader per tabell och verk per källsamling, skriver en rad i leverans med skillnaden mot förra leveransen och gör sedan kopian med pg_dump, så att raden följer med. Webbplatsens lista över uppdateringar bygger på den. --bara-registrera skriver raden utan att göra någon kopia.

Datamodell

Källor beskrivs i fyra nivåer så att händelsens, textens och handskriftens datering hålls isär:

Ovanpå källorna:

Vyer:

• pastaende_oversikt — varje påstående med källans genre, minsta möjliga tidsavstånd mellan påstådd händelse och källans tillkomst, antal bedömningar och om bedömningarna av historiciteten går isär.

• omstridda — påståenden, verk, vittnen och identifieringar där minst två bedömningar ger olika värden inom samma aspekt.

• konkurrerande_identifieringar — entiteter där flera uteslutande identifieringar har bedömts som säkra eller sannolika av olika forskare.

Hela schemat, med varje tabell, kolumn, nyckel och koppling och ett översiktsdiagram, beskrivs i rapporter/databasschema.html och rapporter/databasschema.pdf. Båda skrivs av databasschema.py, som läser schemat ur databasen och avbryter om en tabell eller kolumn saknar förklaring. Rapporten byggs om mot den publicerade databasen inför varje ny version:

DATABASE_URL=postgresql://<ANVÄNDARE>:<LÖSENORD>@localhost:5432/<DATABASNAMN> \
  .venv/bin/python databasschema.py rapporter/databasschema.html --pdf rapporter/databasschema.pdf

Språkversioner och delar

Varje språkversion av ett verk är en egen utgåva. utgava anger språk (ISO 639-3), typ (original, oversattning, maskinoversattning, maskintranskription), roll (huvudtext, skolier) samt översättare och år för tryckta översättningar. Runinskrifternas utgåvor har flera språk i samma utgåva och får inget eget språk; där gäller passagens.

Passager i verk med indelning får del och del_typ: bok, balk, del av en annalserie, saga eller namngivet avsnitt. Det gäller i dag 33 verk, bland dem landskapslagarna, Saxo, Olaus Magnus, Adam av Bremen och kungasagesamlingarna. Böcker skrivs med romerska siffror, så att Olaus Magnus "Liber Septimus" och "Liber XIIII" blir bok VII och bok XIV. Verk med bara en del får ingen.

Fälten härleds ur passagernas språk och adresser och utgåvans referens. Kör efter varje import:

.venv/bin/python struktur.py

Körningen skriver bara ändrade värden och kan köras hur många gånger som helst.

Datering lagras som EDTF (1276-05-23, 1396, 1373~, 1375/1378?) plus ett heltalsintervall ÅÅÅÅMMDD för sökning. Datumen återges som i källan (julianska) och konverteras inte.

Länkade data

lankade_data/README.md beskriver hur Fornmed uttrycks som RDF: beständiga URI:er under https://w3id.org/fornmed/, CIDOC CRM med LRMoo och CRMinf som modell, och hur påståenden, identifieringar och bedömningar skrivs utan att bli fakta. Fornmeds egna klasser och egenskaper finns i lankade_data/fornmed.ttl. Vokabuläret skrivs ut som SKOS med

.venv/bin/python vokabular_rdf.py -o vokabular.ttl

Länkarna till Wikidata (för runinskrifterna), Kulturmiljöregistret, Samnordisk runtextdatabas, TORA, Kartverkets ortnamnsregister och Diplomatarium Danicum tas fram och läses in med

.venv/bin/python lankar.py --hamta --hamta-dd

SDHK-brev som hänvisar till Diplomatarium Danicum länkas till brevet i Det Danske Sprog- og Litteraturselskabs utgåva på tekstnet.dk. Adressen tas ur utgåvans årsförteckning, som anger varje brevs DD-nummer. Bara adresserna sparas, inga regester eller texter ur utgåvan. På brevsidan blir DD-hänvisningen i tryckuppgiften en länk som öppnas i en ny flik.

Utan --hamta frågas inte Wikidata, och runinskrifternas länkar tas ur data/lankar/lankar.tsv.

mixnmatch.py skriver de entiteter som saknar Wikidata-id som en katalog för Mix'n'match.

Hela datamängden skrivs som N-Quads, en gzippad fil per graf, och kontrolleras mot SHACL-formerna i lankade_data/former.ttl med

.venv/bin/python rdf_export.py -o rdf/ --kontrollera
.venv/bin/python rdf_validera.py rdf/
.venv/bin/python edm_export.py -o rdf/edm      # EDM-profilen, för Europeanas modell
.venv/bin/python edm_export.py --kontrollera rdf/edm

Installation

PostgreSQL-servern behöver tillägget pgvector.

python3 -m venv .venv
.venv/bin/pip install -r requirements.txt
cp config.example.env .env   # välj PostgreSQL eller SQLite i DATABASE_URL

Import av Diplomatarium Fennicum

.venv/bin/python hamta_df.py      # data/raw/df: datamängden, brevsidorna och platsregistret
.venv/bin/python importera_df.py  # kör efter SDHK; kör därefter platser.py och berakna_embeddings.py

Datamängden från Kansallisarkisto (CC0) ger brevtext och grunduppgifter. Regester, utfärdare, datum och platsregister finns bara på webbplatsen, som inte anger någon licens för dem. Regester ur Auctoritate Papae (2012) tas inte med.

Import av Diplomatarium Islandicum

.venv/bin/python importera_di.py --prov   # räkna brev och rubrikträffar per band
.venv/bin/python importera_di.py

Källan är bækur.is OCR-text (en fil per sida, data/raw/diplomatarium_islandicum/*.zip) och PDF:erna. OCR:n läser brevnumren dåligt, så nummer, datering, isländsk rubrik och sida kommer från bandens innehållsförteckning, som en språkmodell har skrivit av från sidbilderna (data/di_forteckning, instruktionen i instruktion.md). Brevtexten tas ur OCR:n: på den angivna sidan söks rubrikraden med förteckningens årtal, och texten fram till nästa rubrik hör till brevet. Hittas ingen rubrikrad, eller har rubrikraden ett annat läsbart nummer, anges gränsen som osäker (grans_osaker, nr_i_texten, texten_omfattar_aven i verkets uppgifter). Rubrikraden känns igen på numret (med OCR:ns sifferförväxlingar), dateringens år, dag och månad, och i máldagesamlingarna på kyrkans ortnamn ("LXXXIX. Hroarshollt."); en rubrik kan stå på två rader.

Brevtextens språk bestäms som för Norvegicum (sprakklassning.py --klassa di, sprak_urval.py --kallsamling di, sprak_samla.py --kallsamling di). Isländsk brevstavning lär sig klassaren av DI-brev utfärdade på säkert isländska platser, eftersom sagornas normaliserade stavning inte liknar brevens.

Orterna i rubrikraderna får läge bara genom ett nutida namn och en sýsla som en språkmodell har föreslagit (data/platser/di_normalisering) och ett register har bekräftat (di_orter.py, data/platser/di_orter.tsv). I Icelandic Saga Map (hamta_sagamap.py, CC BY-NC 4.0) ska det finnas en enda plats med namnet och kartans sysselkod ska vara sýslan. Annars ska Wikidata ha en enda isländsk plats med namnet (gård, kloster och kyrka inom 2 km räknas som en) och Saga Map en plats i samma sýsla inom 20 km. Att namnet är ensamt i Saga Map räcker inte, eftersom kartan bara har sagornas platser och gårdsnamnen (Saurbær, Skarð) återkommer över hela landet; sådana orter blir platser utan läge. Orter utanför Island prövas mot Wikidata som för Norvegicum.

Import av Diplomatarium Norvegicum

.venv/bin/python importera_dn.py                        # data/raw/dn/MIDLAT_XML.zip (Nasjonalbiblioteket)
.venv/bin/python sprakklassning.py --klassa dn --fil data/sprak/dn_sprak.tsv
.venv/bin/python sprak_samla.py                         # språkmodellens bedömningar i data/sprak/omgang*
.venv/bin/python importera_dn.py                        # en gång till, nu med språket
.venv/bin/python hamta_ssr.py                           # Kartverkets ortnamn för DN-orterna
.venv/bin/python dn_orter.py                            # prövar föreslagna nutida ortnamn mot Kartverket och Wikidata
.venv/bin/python platser.py && .venv/bin/python berakna_embeddings.py

Varje brev blir ett verk dn:{band}:{nr} med regest (danska eller norska), brevtext, tillägg och påskrifter, proveniens, utgivarnas noter och de poster i bandets namn- och sakregister som hänvisar till brevets sidor. Korpusens teckenkoder (/th/, /edd/, /´a/ …) blir Unicode. SDHK-brev som hänvisar till samma band och nummer och har samma datum får DN-numret i verkets uppgifter.

Brevtextens språk anges inte i materialet. sprakklassning.py lär sig latin, fornsvenska, forndanska, fornnorska och tyska av brev med känt språk (SDHK, de DN-brev SDHK anger språket för, och Diplomatarium Danicum, som bara används för detta och inte läses in) och bedömer stycke för stycke. Där klassaren är osäker har en språkmodell bedömt två eller tre utvalda stycken (sprak_urval.py, instruktionen i data/sprak/instruktion.md); språket sätts bara när två bedömningar är överens. Metoden står i varje verks sprakbedomning.

En rättelse i data/platser/dn_korrigeringar.tsv går före allt annat: orter som Kartverkets regel eller språkmodellen placerat fel (Tautra i Brønnøy i stället för klostret på Frosta) får rättelsens läge och Wikidata-id, med motiveringen ur breven. Annars knyts utfärdandeorten till en befintlig plats när namnet, eller dess nutida form i data/platser/dn_alias.tsv, har en enda plats med läge (eller en enda i Norge). Annars ger Kartverkets register läget, men bara när alla kommuner, socknar, kyrkor och bygder med namnet ligger inom 15 km från varandra. I "Rom, Vatikanet" är Vatikanet platsen och Rom sammanhanget. Äldre stavningar (Eker, Vaage, Thelemarken) har en språkmodell gett nutida namn (data/platser/dn_normalisering); ett förslag används bara när Kartverket på samma villkor, eller Wikidata med koordinater, rätt land och namnet som etikett, bekräftar det (data/platser/dn_orter.tsv). Landskap och regioner får inget läge.

Import av SDHK

.venv/bin/python importera_sdhk.py

Skriptet hämtar Riksarkivets SDHK-fil (CC BY 4.0) till data/raw/sdhk/, skapar schemat och importerar. Importen är idempotent och kan köras om mot en ny ögonblicksbild. Råposterna sparas oförändrade i sdhk_brev; ur dem byggs:

• ett verk per brev (genre diplom) med datering, språk och utfärdandeort,

• vittne för original, avskrifter, registraturer, fotokopior och faksimil,

• utgava för tryckreferenser,

• passage för regesten (modern svenska) och, där den finns, editionstexten,

• bedomningar av äktheten (sdhk_akthet.py): förfalskning, misstänkt förfalskning, interpolerad eller äkta, med SDHK:s formulering som motivering.

Äkthetsbedömningarna kommer ur den granskade listan data/sdhk/akthet_granskning.tsv, eftersom SDHK:s anmärkningar också nämner förfalskning i andra sammanhang (ett annat brev, ett mål om förfalskade brev, litteratur om Nils Rabenius). Där forskare är oense står båda bedömningarna. Listan är tolkad av en språkmodell och ogranskad av människa. För brev utanför listan används bara SDHK:s klassificering i datumfältet och "med Rabenius interpol."; python sdhk_akthet.py --kandidater visar brev att granska. Per-Axel Wiktorssons utslag i Falskt eller äkta: i brev från Sveriges medeltid (Skara 2026) läses in ur data/sdhk/akthet_wiktorsson.tsv som en egen bedömare med brevets nummer och sida i boken. Se rapporter/akthet_sdhk.md.

Fulltextsökning: PostgreSQL indexerar regester både med och utan svensk stemming, och originaltext utan; SQLite använder FTS5 (passage_fts). Begreppsregistrets termer söks utan stemming när stemmingen skulle slå ihop dem med vardagsord (fastar → fast).

Semantisk sökning

.venv/bin/python berakna_embeddings.py
.venv/bin/python sok.py "kungen befriar ett kloster från skatt"

berakna_embeddings.py delar passagerna i chunkar (chunk) och beräknar vektorer (embedding) med två modeller:

Varje passage embeddas med en modell. Vektorer från olika modeller går inte att jämföra, så varje modell har ett eget partiellt HNSW-index (db.skapa_vektorindex), och sökningen embeddar frågan med båda modellerna, söker i var sitt index och väger samman listorna på placering. Den flerspråkiga modellen gör att en svensk fråga träffar Saxos danska text och de latinska krönikorna ("danerna under kung Chlochilaicus anfaller Gallien" ger Gregorius 3.3).

Övriga originaltexter embeddas inte: SDHK-originalen, runtranslitterationer och normaliseringar, Saxos latin, grekiska, arabiska och fornspråken. När de låg i samma index som krönikorna hamnade det formelartade brevlatinet och translitterationerna nära nästan varje fråga och trängde undan riktiga träffar. Av samma skäl embeddas inte Rundatas engelska översättningar av fragment (färre än 40 bokstäver) eller futharkrader. Verken hittas i stället via sin regest eller översättning, och originalen med fulltext och begreppsregistrets termexpansion. Körningen är inkrementell och kan köras om efter varje import (--modell flersprak kör bara den ena modellen); vid byte av modell räknas den modellens vektorer om.

Regester med färre än fem ord och SDHK:s platshållare ("Utgått. = SDHK nr …", "Dubbelregistrering") embeddas inte. Deras vektorer ligger nära nästan alla frågor och tränger undan riktiga träffar; de är fortfarande sökbara med fulltext.

Vektorerna lagras med pgvector (HNSW-index) i PostgreSQL och med sqlite-vec i SQLite.

sok.py har tre sökmetoder:

Hybridsökningen väger samman placeringarna i stället för poängen, eftersom fulltextrankning och cosinuslikhet ligger på olika skalor. Utskriften visar varje träffs placering i fulltexten och i vektorsökningen.

Fulltexten rankas efter hur sällsynta de träffade orden är. Varje frågeord som inte expanderats är en grupp, och varje begrepp eller namn ur registret med alla sina termer en; en passage får summan av gruppernas IDF, räknad som i bm25. Utan det (Postgres ts_rank_cd väger alla termer lika) gick en passage som nämner kung och ö före en som nämner Starkad. SQLite-backenden använder bm25 och gör samma sak.

utvardera_sok.py mäter sökningen mot 30 frågor med kända svar, både i originaltexterna och bland breven. Kör det före och efter en ändring i sökningen eller registret.

När originaltexterna söks (--texttyper alla) räknas en passages bästa placering fullt och placeringarna i övriga listor med halv vikt (RRF_OVRIGA_VIKT). Med vanlig RRF, där placeringarna summeras, vinner en passage som syns måttligt högt i två listor över en som står överst i en enda. Det missgynnar texter som bara kan träffas på ett sätt: ett latinskt kapitel matchar inte en svensk fråga i fulltexten och har ingen svensk vektor. I en provuppsättning med 22 frågor med kända svar gav halv vikt en relevant träff bland de tio första för 16 frågor mot 13 (före IDF-rankningen). Bland regester och moderna översättningar ger den inte fler relevanta träffar men släpper in mer brus, så där summeras placeringarna som vanligt. Ett eget index för latinet prövades också men gav sämre resultat än ett gemensamt för den flerspråkiga modellen.

Vektorsökningen är stark på omskrivningar ("en änka skänker jord för sin mans själ" hittar "hustru … ger sin gård … för sin själ") men svag på enstaka historiska fackord som ledung eller frälse, som modellen inte känner. För sådana frågor är det fulltextträffarna som bär.

Sökindex

.venv/bin/python sokindex.py
.venv/bin/python objektsok.py "Visby"
.venv/bin/python objektsok.py --plats plats:gotland --objekttyp verk --ar-fran 1300 --ar-till 1350

sokindex.py samlar varje verk och varje entitet i en sökpost (sokpost) med platser (sokpost_plats). Indexet härleds ur övriga tabeller, byggs om från grunden och körs automatiskt av leverans.py.

Varje post har tre tider:

och platser i fyra roller: händelse (påståendenas plats), tillkomst (brevets utfärdandeort, runinskriftens fyndplats eller socken), förvaring och, för platser, läge. Det som visas först, tid_* och de platser som är markerade primar, är händelsen om den är känd och annars tillkomsten; tid_kalla säger vilken. Påståenden om tillstånd och normer, som att någon är kung av Sverige eller att en bot gäller i Västergötland, anger ett område och inte var något hände, och deras plats räknas därför inte som händelsens. Land, landskap och län blir aldrig primär plats för något annat än sig själva.

Vilket vittne en utgåva bygger på är inte registrerat, och de flesta brevs vittnen saknar datering; förlagan finns därför i dag bara för runinskrifterna och några lagar.

/v1/sok/objekt (och objektsok.py) söker i passagerna som /v1/sok, men samlar träffarna per verk med det bästa textstället som utdrag och lägger till entiteter och verk vars namn eller titel matchar frågan. Exakta namn kommer först. Filtren är objekttyp, undertyp (genre eller entitetstyp), källsamling, år på en vald tidsaxel (tidsaxel=primar|handelse|tillkomst|forlaga), plats med roll och en ruta på kartan (bbox). En plats omfattar också platserna i den, så plats=plats:gotland ger allt på Gotland. Fasetterna räknar objekttyp, undertyp, källsamling, sekel, land och landskap bland kandidaterna, och utan fråga bland hela urvalet, som då listas i tidsordning.

Kandidaterna är alla träffar, inte de bästa av fler, så att ett klick på en fasett ger lika många träffar som fasetten visar. Fulltextsökningen kräver därför alla frågeord (ett expanderat begrepp räknas som ett ord), och en passage som bara den semantiska sökningen hittar måste nå en lägsta likhet (MINSTA_LIKHET i objektsok.py). Namn i registret söks som namn: en fråga som bara består av namn söks utan semantisk del, och annars får den semantiska sökningen bara fackordens definitioner, inte personers eller platsers beskrivningar. Den semantiska sökningen görs i hela databasen och filtreras efteråt. Sekel och decennier räknas som årsfiltret: en träff räknas i varje period som dess datering överlappar.

Felstavningar. Namn och termer slås också upp på liknande stavning (stavning.py): Anskar och Anscharius ger Ansgar med alla hans namnformer, Kalmr ger Kalmar och Magnus Erikson ger Magnus Eriksson. En form godtas om den skiljer sig med högst en bokstav per fyra eller börjar med det sökta (minst fem bokstäver), och bara de närmaste formerna tas med. Namn slås alltid upp, men ett fackord ersätter bara ett ord som är ovanligt i texterna, så att ledning inte blir ledung. Det sökta ordet söks fortfarande, och svaret anger tolkningen i stavning. Tolkningen görs utan filtren, så att en fasett ger lika många träffar efter klicket.

Litterära källor och lagar

Varje källa har en tolk i tolkar/ som läser källans format och lämnar ett källpaket (kallpaket.py): verk, utgåvor med licens och passager med citerbara adresser i källans egen indelning. Laddningen är idempotent.

En tolk äger sina utgåvor. Vid ny inläsning tas passager som utgåvan inte längre innehåller bort, till exempel när en rättad tolk delar upp ett kapitel annorlunda. En inaktuell passage som påståenden bygger på tas inte bort utan loggas som varning, eftersom påståendena annars skulle försvinna med den; sådana passager får flyttas eller tas bort för hand.

.venv/bin/python -m tolkar.beowulf
.venv/bin/python -m tolkar.openmgh
.venv/bin/python -m tolkar.adam_skolier
.venv/bin/python -m tolkar.adam_skolier_lappenberg
.venv/bin/python -m tolkar.heimskringla_no
.venv/bin/python -m tolkar.ynglingatal
.venv/bin/python -m tolkar.wikisource
.venv/bin/python -m tolkar.romerska
.venv/bin/python -m tolkar.eddan
.venv/bin/python -m tolkar.snorres_edda
.venv/bin/python -m tolkar.saxo
.venv/bin/python -m tolkar.arabiska
.venv/bin/python -m tolkar.liber_monstrorum
.venv/bin/python -m tolkar.fornsvenska_lagar
.venv/bin/python -m tolkar.fornsvenska_kronikor
.venv/bin/python -m tolkar.fornsvenska_texter
.venv/bin/python -m tolkar.sagor_heimskringla
.venv/bin/python -m tolkar.storm_mhn
.venv/bin/python -m tolkar.ottar_wulfstan
.venv/bin/python -m tolkar.olaus_magnus
.venv/bin/python berakna_embeddings.py

Begränsningar:

• Harrison & Sharps radnumrering avviker upp till två rader från standardnumreringen (Klaeber) mot slutet av Beowulf. Wickberg utelämnar skadade rader, och vid fittgränserna kan en rad hamna förskjuten.

• openMGH-texterna är OCR utan märkt kapitelindelning; kapitlen tas fram ur radinledande nummer. Där OCR:en tappat flera nummer i följd blir ett kapitel för stort; för Gregorius fylls luckorna med hjälp av The Latin Library.

• Adams skolier står inte i openMGH-texten och hämtas ur OCR:en av Schmeidlers tryck. Kapitlet ett skolion hör till bestäms genom att ankarets rad i marginalen söks upp i huvudtexten. Skolion 88, 144 och 149 saknar läsbar rubrik i OCR:en. Skolier som är ofullständiga eller saknas i OCR:en har transkriberats av en språkmodell från utgåvans sidbilder; de ligger i en egen utgåvepost och adressen anger "transkriberat från sidbild, ogranskat". En transkription används bara om dess början stämmer med OCR:en, eller om OCR:en bevisligen läst fel stycke. Skolion 102 och 152 är fragment redan i handskriften (A 2 resp. A). Lappenbergs OCR är av låg kvalitet och duger som jämförelse, inte som citat.

• Annalerna delas per år efter årtalen i utgåvan ("861.", "Anno Domini 865.", "DCCXV."). Åren tas som den längsta följden av stigande årtal, så att tal i noterna inte bryter indelningen; år som OCR:en förvanskat hamnar i föregående års passage. Det sena supplementet till Annales Xantenses (640–789) tas inte med. Helmolds OCR-text saknar kapitelrubriker och delas per MGH-sida. Holtzmanns Thietmarutgåva trycker Dresdenhandskriften och Corveybearbetningen på motstående sidor, och OCR:en följer sidorna; där båda versionerna finns innehåller en passage därför samma stycke två gånger, i de två versionerna. De skiljs inte ut. Annales regni Francorum trycks på samma sätt med Annales Laurissenses och den bearbetade versionen (Einhardsannalerna) parallellt, och passagerna blandar de två.

• Islänningasagorna står i Guðni Jónssons normaliserade utgåva, som inte är fri i strikt mening (Guðni Jónsson dog 1974); heimskringla.no publicerar den som public domain. Sagor som saknas på heimskringla.no tas ur sagadb.org i modern isländsk stavning. En översättning tas med bara om titelsidan anger ett tryckår före 1931 och inget copyrighttecken; svenska går före danska och engelska. Femton þættir finns i ingen av källorna.

• Theodoricus och Historia Norwegie är OCR av Storms tryck; ord byts mot den andra skanningens form bara när den förekommer på annat ställe i texten. Ordfel finns kvar, särskilt i Historia Norwegie, och Storms tecken för lakuner har fallit bort. Historia Norwegies sista avsnitt (De ortu regum, s. 97–124) saknar rubriker och är en enda lång passage.

• Olaus Magnus står i Runebergs OCR-text, delvis korrekturläst; tryckets marginalanteckningar ligger inne i raderna. Kapitelgränserna är ofullkomliga: en tvåradig kapitelrubrik kan delas mellan två passager, några kapitel vars "CAP."-rad OCR:en tappat eller förvanskat ligger i föregående kapitels passage (t.ex. bok IX kap. 46), och passagen för bok XI kap. 42 har fått id-numret 52 efter OCR:ens "LII". Gränserna ändras inte, eftersom översättningarna följer dem. Den svenska översättningen 1909–25 (Michaelisgillet) tas inte med: översättaren anges inte och texten finns bara som sidbilder.

• Hakluyts engelska översättning av Ottar och Wulfstan (1889) saknas i Internet Archives skanning och tas inte med.

• Grágás och Sven Aggesen finns på heimskringla.no bara i dansk översättning (Finsen 1870, Olrik 1900–01). Finsens fornisländska utgåva (1852) finns som OCR på Internet Archive men med förvanskade þ och ð.

• Linder & Haggson och Olson delar sagorna i kapitel på olika sätt (Aðils död är kap. 33 hos Linder & Haggson och kap. 29 hos Olson); original och översättning paras därför inte ihop kapitel för kapitel.

• Västgötalagens längder står också i Fornsvenska textbankens "Vidhemsprästens anteckningar", men där som en enda lång passage. Tolken wikisource delar dem per lagman, kung och biskop efter Collin & Schlyters utgåva och numrerar efter handskriftens egna ordningstal; konungalängden hoppar över den fjortonde kungen. Hednalagen finns bara i eftermedeltida avskrifter.

• De romerska källorna saknar fria svenska översättningar. De svenska texterna är gjorda av en språkmodell från latinet och grekiskan (data/oversattningar/romerska_sv.json), ligger i en egen utgåva och är märkta som ogranskade maskinöversättningar; citera originalet eller en tryckt översättning. Mayhoffs Plinius har den textkritiska apparaten inbäddad i Perseus fil; den tas bort, och enstaka rester kan finnas kvar.

• Saxo saknar fri svensk översättning; Winkel Horns danska översättning söks med fulltext och embeddas med den flerspråkiga modellen.

• De arabiska texterna och Liber monstrorum har svenska översättningar gjorda av en språkmodell (data/oversattningar/), märkta som ogranskade. OpenITI:s licens är CC BY-NC-SA, vilket bara tillåter icke-kommersiellt bruk.

• Gregorius av Tours: kapitel som OCR:en tappat numret på letas upp med hjälp av The Latin Librarys kapitelindelning (kapitlets första ord söks i texten); 434 av 442 kapitel hittas.

• Finnur Jónssons danska kommentarer till Eddakvädena tas bort; en kort dansk inledningsmening kan undantagsvis stå kvar.

• Ynglingatal finns bara som Snorres citat. Tolken tar citat som inleds med Þjóðólfr som skald och parar originalets och översättningens citat i ordning; ett citat kan omfatta flera strofer, och numreringen följer citaten, inte någon utgåva av skaldediktningen.

• Lagkorpusen märker inte balk och flock. Indelningen tolkas ur rubriker och nummer i handskriften (se tolkar/fornsvenska_lagar.py). Antalet flockar per balk stämmer med handskrifternas egna angivelser ("tæliæs i hanum flokkær XXI") för bl.a. Södermannalagen, Östgötalagen och Hälsingelagen, och stickprov mot Schlyters utgåva (Äldre Västgötalagen, Hälsingelagen) ger samma flockar. Upplandslagen B saknar nummer och delas efter Upplandslagen A genom ordlikhet. Östgötalagens fragment, Gutalagens additament och stadsfästelsen saknar flockindelning.

• Hänvisningen inleds med lagens gängse förkortning (UL, SdmL, ÄVgL, MEL …). Balkförkortningarna (Kkb, Kgb, Äb …) är enhetliga inom databasen men följer ingen enskild tryckt förteckning; för Magnus Erikssons och Kristoffers lagar används textbankens egen form (KgB, ÄB, TgB …). Den fullständiga balkrubriken står kvar i adressen.

• Originaltexter söks med texttyper="alla". Utom de latinska krönikorna är de inte embeddade (se Semantisk sökning), så där bär fulltexten och begreppsregistrets termexpansion.

Maskinöversättningar

Texter som saknar fri svensk översättning har fått en översättning gjord av en språkmodell, Claude Opus 5.5 (claude-opus-5-5), direkt från originalspråket: alla landskaps- och stadslagar i Fornsvenska textbanken (också Kristoffers landslags flockar ur Magnus Erikssons landslag, Upplandslagen B och textbankens Gutalag), Västgötalagens längder, Hednalagen, Vǫluspá hin skamma, Finnsburgfragmentet, alla openMGH-texter (Gregorius av Tours, Adam av Bremen, Jordanes, Vita Anskarii, Liber historiae Francorum, de frankiska annalerna, Einhard, Thegan, Astronomus, Widukind, Thietmar, Helmold, Henrik av Lettland och Paulus Diaconus) och alla 168 skolier till Adam, Theodoricus monachus, Historia Norwegie, Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus, de romerska och arabiska källorna, Gutasagan, Säves Gutalag och Liber monstrorum, de fornsvenska krönikorna (Erikskrönikan, Karlskrönikan, Konungastyrelsen, Prosaiska krönikan) samt de islänningasagor, þættir och kungakrönikor som saknar fri äldre översättning (bland andra Fagrskinna, Morkinskinna, Landnámabók, Vatnsdæla, Ljósvetninga och Svarfdæla saga; 63 verk). Rimkrönikorna är översatta rad för rad, skaldestroferna strof för strof med kenningarna ordagrant. Där utgåvan blandar två versioner (Thietmar, Annales regni Francorum) är allt översatt i den ordning det står, också ord som bryts vid versionsskiftet; Olaus Magnus marginalanteckningar står som [I marginalen: …]. Utgivarnas fotnoter och textkritiska apparat är inte översatta. Ottars och Wulfstans berättelser är översatta från fornengelskan.

Översättningarna ligger som JSON i data/oversattningar/ (nyckel: originalpassagens id) och laddas av respektive tolk med Kallpaket.lagg_till_maskinoversattningar. Varje översättning blir en passage <id>:sv i en egen utgåva <utgåva>:sv_modell, märkt som ogranskad, och får samma underlagslänk som originalet. De får aldrig citeras som översättning; citera originalet.

Instruktionerna till modellen står i data/oversattningar/RIKTLINJER.md: trogen och fullständig översättning, centrala fackord med originalordet inom parentes, osäkra ställen markerade [osäker tolkning] eller [oklart], inga egna tillägg, och en regel för egennamn (städer, länder och större floder i nutida eller vedertagen svensk form; byar, gods, borgar, områden och folk i textens form, aldrig som moderna identifieringar). De äldre översättningarna (romerska, arabiska, Gutasagan, Säves Gutalag, Liber monstrorum) gjordes innan riktlinjerna skrevs och saknar markeringar för osäkra ställen.

Sagorna ur sagadb.org står i modern isländsk stavning, och deras översättningar har ofta namnen i textens form (Guðmundur), medan heimskringla.no-texternas har den normaliserade fornvästnordiska (Guðmundr). Fagrskinnas sidor på heimskringla.no upprepar texten med utgivarens fotnoter; tolken tar bara med den första versionen.

Varje fil har kontrollerats mot originalen: rätt id-mängd, ingen tom översättning, rimlig längdkvot, och att varje översättning liknar sitt eget original mer än filens övriga (teckenbaserad jämförelse; svagare för latin än för fornsvenska). Egennamnen i Gregorius och Adam har samordnats så att samma latinska namn återges likadant i hela verket.

Med översättningarna hittar standardsökningen lagarna: i utvardera_sok.py gav de åtta lagfrågorna ingen lagpassage bland de tio första före översättningarna och en relevant träff för alla åtta efter (MRR 0,875).

Runinskrifter

.venv/bin/python -m tolkar.runor
.venv/bin/python berakna_embeddings.py

Tolken läser Rundata.info, Stockholms universitets uppdaterade version av Samnordisk runtextdatabas, som en SQLite-fil (hämtas automatiskt). Varje inskrift blir ett verk med fyndort, socken, härad, datering, ristare, stil, material och koordinater (i verkets extra), och upp till fem passager: translitterering, normalisering till fornvästnordiska och till runsvenska, svensk och engelsk översättning. 6 815 inskrifter; drygt hälften har svensk översättning, och bara den embeddas.

Licensen är Open Database License 1.0 (innehållet Database Contents License 1.0) med Uppsala runforums tilläggsvillkor:

• databasen ska anges med namn och länk varje gång uppgifter ur den visas; hänvisningen står i varje inskrifts utgåva,

• en ändrad version får inte kallas Samnordisk runtextdatabas,

• Uppsala runforum ska meddelas när databasen används i en annan tillämpning.

Ordböcker och begreppsregister

.venv/bin/python importera_ordbocker.py
.venv/bin/python begreppsregister.py
.venv/bin/python begreppsregister.py --kandidater 50

importera_ordbocker.py läser in tre ordböcker ur Språkbankens LMF-filer (CC BY 4.0), en rad per betydelse i ordboksartikel:

Söderwall definierar inte lagspråkets ord utan skriver "L." och hänvisar till Schlyter; uppslaget tar då med Schlyters artikel. Luckorna i Söderwallfilerna är iakttagna i Språkbankens digitalisering och inte jämförda med de tryckta utgåvorna.

begreppsregister.py bygger ett register över medeltida samhälls-, rätts- och förvaltningsbegrepp (ledung, frälse, härad, hundare, lagman, fogde, tionde …) som entiteter av typen begrepp, med:

• term — termformer per språk: modern svenska, fornsvenska (uppslagsord och stavningsvarianter ur ordböckerna), fornvästnordiska och latin,

• begreppsrelation — bredare och relaterade begrepp (SKOS),

• kopplingar till ordböckernas artiklar.

Definitionerna och de manuellt angivna termerna är ett utkast och registreras som ogranskade. --kandidater listar ord som är vanliga i SDHK:s regester och är uppslagsord hos Schlyter men saknas i registret.

Registret har också platser, folk och personer med deras namnformer i källorna (Uppsala – Ubsola – Uppsalir, Starkad – Starcatherus – Stærkodder). Bara stavningsvarianter av samma namn tas med; identifieringar som forskningen diskuterar (Hygelac = Chlochilaicus) hör till identifieringstabellen med bedömningar och expanderas inte.

Sökningen använder registret automatiskt: ett frågeord i valfri böjning (lagmannen, häradet) som är en term för ett begrepp eller ett namn expanderas med alla dess termer, och vektorsökningen får begreppets definition som stöd. Med --texttyper alla söks även originaltexterna på latin och fornsvenska. Medeltida stavning matchas genom en lös normalisering (normalisering.py): þ, dh, gh, æ, w och dubbelteckning, så att härad, häradh och hæraþ ger samma träff. Latinska termer söks på stammen, vilket ger brus där stammen också är ett annat ord (decim* träffar även ordningstalet decimus).

Påståenden ur SDHK:s och DF:s utfärdarfält

.venv/bin/python pastaenden_sdhk.py                 # läs in
.venv/bin/python pastaenden_sdhk.py --torr --rapport rapport/   # bara stickprov och otolkade fält
.venv/bin/python platser.py                         # därefter: påståendena följer orten som avses

Skriptet läser både SDHK och Diplomatarium Fennicum. DF skriver utfärdarfältet med namnet först och "av" för orten ("Gustaf, kung", "Råd, av Stockholm", "Sigfrid, av Linköping"), och fältet skrivs om till SDHK:s form innan det tolkas. "ja 3 muuta" ("och 3 andra") blir "m.fl.", och "(ei määritetty)" ("inte angiven") ger ingen utfärdare. DF-brev som redan är kopplade till ett SDHK-brev (samma FMU-nummer och datum) är samma brev och läses bara ur SDHK. Påståendena ur DF har DF-brevets id (df:6022:utfardare:…).

SDHK anger för de flesta brev vem som utfärdade dem, t.ex. "Biskop Knut i Linköping" eller "Peter i Skeda, häradshövding i Hanekinds härad". Skriptet tolkar fältet med regler och skapar tre slags påståenden, daterade med brevets datum och knutna till brevets regest:

• utfardar — utfärdaren utfärdar brevet (objekt_varde är verkets id),

• innehar_ambete — titel eller ämbete, med ämbetets säte när det anges,

• har_stand — riddare eller väpnare.

Varje titel och ämbete är en entitet (begrepp:kung, begrepp:abbot …), så att påståenden ur olika källor om samma ämbete går att länka. Ämbeten som begreppsregistret saknar skapas utan termer.

Vem ett namn avser avgörs i fyra nivåer:

1. Regenter, regentinnor, hertigar, riksföreståndare och påvar slås upp i data/auktoriteter/regenter.json och pavar.json, som anger åren för varje titel och personens levnadsår. Kandidaterna är de som någon gång bar titeln och har förnamnet; ordningstal och furstendöme i fältet måste stämma ("Påven Gregorius IX", "Hertig Albrecht av Bayern"), och tillnamn avgör mellan kandidater ("Kung Magnus Eriksson"). Brevets datering ger sedan varje kandidat en grund, från den starkaste till den svagaste:

   grund	betydelse
   under_titeln	bar titeln vid dateringen
   fore_titeln	levde men hade ännu inte titeln, t.ex. Kristian II som utvald tronföljare 1488
   efter_titeln	levde men hade förlorat eller lämnat titeln, t.ex. Albrekt av Mecklenburg som kung 1395
   efter_dodsfall	omnämnd med titeln efter sin död
   fore_fodelse	dateringen eller identifieringen är fel

   Har bara en kandidat den starkaste grunden kopplas utfärdaren direkt till personen. Är grunden en annan än under_titeln får titelpåståendet en bedömning med aspekten titulatur och grunden som värde, så att brevet räknas till personen men titeln märks som icke samtida. Utan någon levande kandidat räcker inte titel och förnamn: då krävs ordningstal eller tillnamn. När identiteten är oklar — flera kandidater med samma grund ("Kung Knut" 1184: Knut Eriksson eller Knut VI) eller en ensam kandidat som inte levde — får utfärdaren en egen entitet för just det brevet, med kandidaterna som identifieringar i samma alternativgrupp, grunden som kommentar och bedömningen mojlig. Utfärdare som inte finns i listorna, mest utländska furstar, får också en egen entitet per brev.

2. Biskopar och ärkebiskopar i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Åbo och Lund slås upp i data/auktoriteter/biskopar.json på samma sätt, med sätet i rikets ställe och samma grunder och etiketter. Breven skriver oftast svenska namnformer och listan blandar svenska och latinska, så namn som Nils och Nicolaus, Kort och Conradus, Lydeke och Ludechinus räknas som samma. Biskopar på andra säten klustras som andra personer.

3. Stadsråd, kloster, domkapitel och riksråd blir en institution per ort.

4. Övriga personer slås ihop när förnamnet är detsamma efter normalisering, efternamnen inte strider mot varandra, förekomsterna delar bosättningsort eller ämbete och ligger inom 40 år från varandra. Vilar likheten bara på ett ämbete med säte (biskop i Linköping) krävs högst 15 års uppehåll och högst 50 års spann, och samma ämbete med olika säte hålls isär. Förekomster utan ort eller ämbete blir egna personer.

Förekomsterna läses i faser: först SDHK:s utfärdare och mottagare, sedan DF:s, sedan missivens adressater (nedan). En senare fas kan föra en förekomst till en person ur en tidigare fas men aldrig slå ihop eller dela den fasens personer. Så ändras inget SDHK-id av att DF eller adressaterna läses in, och samma person får inte en ny entitet i DF. I de senare faserna förs också en förekomst utan ort och ämbete till en person, när den har ett släktnamn (inte ett patronymikon) och precis en person med samma namn finns inom 40 år; DF skriver ofta bara "Arvid Kurck" där SDHK har ämbetet.

Efter klustringen slås personer med samma släktnamn ihop, när klustringen höll isär dem bara för att ett brev saknade ort och ämbete eller de hade olika ämbeten. En person utan ort och ämbete ("Peter Duva", 1445) förs till den enda personen med samma namn och ort eller ämbete inom 20 år ("väpnaren Peter Duva", 1438–1441). Två personer med ort eller ämbete och ett namn i minst tre led, varav ett släktnamn ("Karl Tordsson Bonde"), slås ihop inom 40 år och 60 års spann. Personer som förekommer i samma brev hålls alltid isär. Ett patronymikon, svenskt eller latinskt ("Nils Larsson", "Petrus Suenonis"), pekar inte ut en person och slås inte ihop. En person utan ort och ämbete med ett patronymikon får i stället en möjlig identifiering (kommentar = 'samma_namn', bedömning mojlig) med den enda personen med samma namn och ort eller ämbete inom tio år. Den som sammanslagningen tar bort ett id från hänvisar till det nya, som andra ersatta id:n.

Två personer med samma förnamn och efternamn, varav minst den ena saknar ort och ämbete, slås också ihop när de har en gemensam medaktör: en annan brevperson med samma namn i båda personernas brev ("Knut Arnbjörnsson" i SDHK 2516 och 2517 med samma medutfärdare). Tidsfönstret gäller både de två brev där medaktören förekommer och personerna själva: högst fem år isär. Den sammanslagna personen får spänna över högst 60 år, och högst 40 när ingen sida har ort eller ämbete. Det gäller också patronymikon. Kandidaten ska vara den enda med en gemensam medaktör, och regenter, påvar, biskopar och institutioner räknas inte, eftersom de förekommer i alltför många brev. Regeln prövades genom att gömma en förekomst hos personer som redan var sammanslagna på ort eller ämbete och låta medaktören föra tillbaka den: 95 procent hamnade rätt, och de flesta andra hos en namne som är samma person men som klustringen hållit isär (drotsen Bo Jonsson, jarlen Erengisle Sunesson). Brevort ensam gav 87 procent och används inte.

Sammanslagningen är medvetet försiktig, men två kända svagheter finns kvar. Samma person kan bli flera entiteter när fälten saknar ort eller ämbete. Och två ämbetsinnehavare med samma förnamn och säte kan slås ihop om de följer tätt på varandra och fälten saknar patronymikon. Genitivformer som "hertig Albrekts av Mecklenburg tjänare" tolkas som hertigen själv och blir egna, okopplade entiteter med en felaktig titel. Auktoritetslistornas år är sammanställda ur allmänna uppslagsverk och inte kontrollerade mot primärlitteraturen. Utfärdarfältet är Riksarkivets registeruppgift och inte ett citat ur brevet, så citatfältet är tomt. Alla påståenden har extraktion = 'regel' och är ogranskade.

Gärningar ur regesterna

De flesta regester inleds med utfärdaren följd av ett gärningsverb: "Matts Garper … säljer till Bo Jonsson, drots i Sverige, 1 attung jord … i Fettjestad i (Östra) Stenby socken … för 90 mark". regest_garningar.py läser regestens första mening och tar ut verbet, mottagaren, egendomen, priset och den första orten. Bara huvudsatsens verb räknas, så att "stadfäster den gåva som X gjort" inte blir en gåva. Verben blir predikat: saljer, skanker (skänker, och ger när egendom ges), overlater, byter, pantsatter, testamenterar, upplater, forlaner, stadfaster, domer och utnamner.

Varje utfärdare får ett påstående mot varje mottagare: säljaren är subjekt, köparen objekt, egendom och pris värde och orten plats. Mottagarfrasen tolkas med samma tolk som utfärdarfältet och identifieras på samma sätt (regenter, påvar, biskopar, institutioner, sammanslagning) och ingår i samma id-register. Den som köper jord i ett brev och säljer i ett annat blir därför samma person; Karl Knutsson är köpare i 89 brev utöver de 322 han utfärdade. Mottagarens titlar och ämbeten blir påståenden som utfärdarens. En mottagare utan titel, ämbete, efternamn eller känt förnamn avvisas, eftersom uppräknade gårdsnamn annars blir personer.

Diplomatarium Norvegicum

DN saknar utfärdarfält. dn_regester.py tar utfärdaren ur regestens subjekt, före huvudverbet ("Biskop Olaf af Bergen udsteder …", "Kong Erik av Norge skriver til …"), och skriver om det till SDHK:s svenska form: titlarna (Kong → Kung, Lagmand → lagman, Høvedsmand → hövitsman, Hr. → herr), "af Bergen" → "i Bergen" men "av Norge" kvar, patronymikon och stavning ("Vidkunssön" → "Vidkunsson", "Haakon" → "Håkon", "Christiern" → "Kristiern"). Sedan tolkas det med samma regler som SDHK:s och DF:s fält, så att samma person och samma ämbete känns igen i alla tre. Regesterna i band 1–18 är på 1800-talsdanska och i band 19–23 på nutida norska; båda läses.

Gärningsverben (sælger/selger, giver/gir, mageskifter, pantsætter, stadfæster, bygsler …) ger samma predikat som i SDHK, med mottagaren efter "til" eller direkt efter verbet. I vittnesbreven ("To Mænd kundgjöre, at Gudmund Amundssön solgte til Andres Ogmundssön …") är utfärdarna okända; gärningen tas ur at-satsen, och dess subjekt blir en part (roll part) i stället för en utfärdare. Missiv ("skriver til", "tilskriver", "underretter", "beder", i flertal "berette", "besvare") ger adressaten, och "svarer", "Svar paa", "Modtagelsen af et Brev" och "modtaget hans Brev" ger svar, med datum som "Brev af 9 Juli". I ett svar utan egen adressat är adressaten det besvarade brevets avsändare: "besvarer et brev fra fru Anne Rud", "svarer på kong Frederik IIs brev". DN-brev som redan är kopplade till ett SDHK-brev läses bara ur SDHK.

DN läses i ett eget steg efter SDHK och DF. Sammanslagningarna efter klustringen (släktnamn, medaktörer, personlistan) görs först för SDHK och DF och sedan igen med DN, så att DN kan lägga till sammanslagningar men aldrig ta bort en som redan finns.

Diplomatarium Islandicum

DI har ingen regest, bara bandens isländska rubriker, och bara en del av dem nämner utfärdaren. di_regester.py läser två former: subjekt och verb ("Marteinn byskup Einarsson fær Daða Guðmundssyni …") och dokumenttypen med utfärdaren i genitiv ("Bannsakabréf Jóns biskups Haldórssonar", "Bréf Hamborgarráðs til Kristjáns konungs"). Namnen skrivs om till nominativ med enkla regler för fornisländskans böjning ("Jóns" → "Jón", "Ögmundar" → "Ögmundr", "Hákonar" → "Hákon", "Haldórssonar" → "Haldórsson", "Ingibjargar" → "Ingibjörg", dativen "Daða Guðmundssyni" → "Daði Guðmundsson") och titlarna till SDHK:s svenska; regenternas namn till regentlistans ("Kristjáns konungs" → "Kung Kristian"). "Bréf sama til sama" får föregående brevs utfärdare och adressat. Rubriker som "Kaupbréf um …" och "Máldagi …" nämner ingen utfärdare och ger inga påståenden. DI:s orter står i dativ och blir inga nya platser.

Svar i DI känns igen på "Svar …", "svar við", "kannast við að hafa feingið Nr. 347" och "við því bréfi" (svar på föregående brev i bandet). "Svar Henriks Einglakonungs upp á Nr. 689" och "feingið Nr. 347" anger själva det besvarade brevet, och kopplingen är då säker även när parterna inte går att identifiera. "út af næsta bréfi" (med anledning av föregående brev) räknas inte som ett svar. En biskop utan säte i DN eller DI slås inte upp i biskopslistan, som bara har de svenska och finska stiften. Reglerna är grova, och ett namn de inte känner igen behåller sin form.

Adressater och svar

Ett brev utan gärning är ofta ett missiv: "Rådet i Åbo till det i Lübeck angående …", "Erik Trolle meddelar Sten Sture att …". tolka_brevform i regest_garningar.py tar ut adressaten ur regestens första mening, och den identifieras som mottagarna. Påståendet är skriver_till, med brevets verk-id som värde. Står ett verb eller en bisats före "till" ("kungör att han till …", "dotter till …") är det inte ett missiv.

Säger regesten att brevet svarar på ett tidigare ("med svar på dennes skrivelse av 28 maj", "att man mottagit dennes brev av den 9 juni", "svarar biskopen i Strängnäs") blir det också ett påstående besvarar, med den som får svaret som objekt. Värdet är det besvarade brevets verk-id när brevet har hittats, annars regestens hänvisning. Hur säkert det besvarade brevet är står i en bedömning med aspekten brevkoppling:

Breven söks i både SDHK och DF, så ett svar i DF kan peka på ett brev i SDHK; ett DF-nummer som är samma brev som ett SDHK-brev pekar på SDHK-brevet. Ett nummer räknas bara när brevet har svarets parter, eftersom regesten också kan nämna andra brev ("hans tidigare villkor, SDHK nr 32644"). Ett daterat brev utan mottagare räcker bara om det är ett missiv, inte en gärning som en förläning samma dag, och ett brev utan dag ska säkert vara skrivet före svaret. Adressaten hittas också i "svarar på rådets i Danzig brev", "besvarar Vincens Lunges skrivelse" och "svarar på en skrivelse från Erik Turesson", och datum som "24/9 (1429)" läses. Brev som bara svarar utan att regesten säger på vad kopplas inte, och en brevväxling som regesten inte nämner (A skriver till B, B senare till A) registreras inte som påstående: den är vår slutsats, inte källans.

Kända svagheter: mottagare som är altaren, kapell eller kyrkor utan ortnamn ("S:ta Katarinas altare i Åbo domkyrka") känns ofta inte igen som institutioner, och påståendet får då bara värde och inget objekt. Ett påstående där verbet står efter en inledande bisats ("till kyrkan i Linköping … skänker han") fångas inte. Domar och stadfästelser saknar objekt, eftersom regestens form inte anger parten entydigt; vad som döms eller stadfästs står i värdet.

Stabila id:n

En person ska ha samma id oavsett hur många gånger skriptet körs, så att andra källor kan länka till den. Regenter, påvar och biskopar har fasta id:n i auktoritetslistorna, med Wikidata-id där sådant finns. För övriga personer minns data/sdhk_idregister.tsv vilket id varje förekomst (brev och utfärdarform) fick senast. När klustringen ändras får varje grupp det tidigare id som flest av dess förekomster hade; grupper med fler förekomster ur SDHK:s utfärdare och mottagare väljer först, sedan större grupper, så att ett SDHK-brev behåller sitt id när en grupp delas. Ett id som ingen grupp får tillbaka ersätts av det id dit flest av förekomsterna gick, och finns kvar som en entitet med identifieringen ersatt_av, så att länkar från andra källor går att följa. Ett id delas aldrig ut på nytt till en annan person. Registret ligger i data/ och delas mellan miljöerna, så att dev och prod har samma id:n; DF:s förekomster har nycklar som df6022:… och adressaterna a|…. En person som bara är känd ur DF får ett id som person:df:<namn>:<nr>. Skriptet tar bort och skapar om sina påståenden vid varje körning men raderar aldrig en entitet. En nyckel som inte längre förekommer står kvar i registret, och när en förekomsts form ändras ("Kristofer Mikelstorp" blir "Kristoffer Mikelsthorp (på Viborg)") får den nya formen den gamlas id, om brevet och rollen bara har en sådan förekomst. Klustringen minns också förra körningens id:n: av de personer som reglerna godtar som kandidater går den före som förekomsten hörde till förra gången, så att en person inte delas när nya förekomster kommer till eller regesterna tolkas bättre.

Orterna i fälten slås upp bland de platser som redan finns, med platsregistrets regler: runinskrifternas fyndplatser, socknarna och andra platser med område i id:t slås inte upp på namnet, projektets handregistrerade platser går före de ur breven, en ersatt plats följs till den nya, och för ett DF-brev går DF:s egen plats med namnet först. Bara en ort som inte finns får en ny entitet.

Personlistan

.venv/bin/python bygg_personlista.py --hamta   # hämtar Wikidata och bygger listan
.venv/bin/python bygg_personlista.py           # bygger om ur de sparade källorna

data/auktoriteter/personer.json har medeltida personer med levnadsår ur Svenskt biografiskt lexikon (Riksarkivet, CC0; filen SBL_2023.csv läggs i data/raw/sbl/ från Riksarkivets datamängder) och Wikidata (CC0): personer döda 1100–1600 med SBL-id eller medborgarskap i de nordiska rikena eller Kalmarunionen, med yrke, befattning och ätt. Samma person i båda källorna blir en post, och SBL:s år går före Wikidatas. Ätten blir en namnform ("Erik Kettilsson (Puke)"). SBL:s förbehåll följer med: "senast 1302" är en bortre gräns, "omkring 1340" vidgas med fem år och "levde på 1300-talet" ger ingen gräns. Regenter, påvar och biskopar har egna listor och tas inte med. Ett id som en gång delats ut behålls, med Wikidata- eller SBL-id som nyckel, och en post som försvunnit ur källorna står kvar.

pastaenden_sdhk.py kopplar en brevperson till en post när förnamnet och efternamnet stämmer, det första brevet ligger inom postens verksamma tid (tolv år efter födelsen till dödsåret; saknas det ena räknas 60 år från det andra) och något mer än namnet stämmer: ett släktnamn som båda har, eller ett ämbete eller stånd som står i SBL:s yrkesuppgift eller i Wikidatas yrke eller befattning. Bara en post får passa. Dödsåret är en bortre gräns: brev efter dödsåret, eller före den verksamma tiden, skiljs av till en egen person. Två grupper som klustringen höll isär men som passar samma post blir samma person, så drotsen Bo Jonsson (Grip) är nu en person med 146 brev, och Tord Bonde är fyra personer i fyra generationer. Ett brevperson-id vars förekomster mest gick till en post hänvisar dit.

Biskopslistan

.venv/bin/python bygg_biskopslista.py

data/auktoriteter/biskopar.json byggs ur svenska Wikipedias stiftslistor (CC BY-SA 4.0) och Wikidata (CC0): namn och ämbetsår ur listorna, Wikidata-id ur biskoparnas artiklar och levnadsår ur Wikidata. Listornas ungefärliga år ("omkring 1150 till cirka 1190", "1050-talet") vidgas med fem år, och det ursprungliga uttrycket står i ar_text. Ett id som en gång delats ut behålls när listan byggs om, med Wikidata-id, artikel eller namn och första säte som nyckel. En regent som också var biskop (Bengt Birgersson) har samma id i båda listorna. Listorna bygger på äldre biskopslängder och skiljer sig ibland från varandra och från nyare forskning.

Påståenden ur granskningsbara filer

.venv/bin/python pastaenden_fil.py data/pastaenden/vastgotalagens_langder.json
.venv/bin/python pastaenden_fil.py --kontrollera data/pastaenden/*.json   # bara kontroll

Påståenden som en språkmodell eller en människa tagit ut ur en källa ligger som JSON-filer i data/pastaenden/. Filen är det som granskas: varje påstående har passage, subjekt, predikat, objekt, plats och ett ordagrant citat ur passagens originaltext, aldrig ur en maskinöversättning. Laddaren kontrollerar att varje citat finns i passagen, att predikaten finns i vokabulären och att varje entitet finns i databasen eller definieras i filen, och skriver ingenting om något fel hittas. Påståendenas id bildas av passage, predikat, subjekt och objekt och är desamma vid varje inläsning. Entiteter som filen definierar skrivs bara om de saknas; befintliga skrivs aldrig över. Påståendena läses in med extraktion = 'modell' och är ogranskade.

Personer, platser och ämbeten länkas till samma entiteter som andra källor använder: kungarna i Västgötalagens konungalängd från Sverker den gamle till Johan Sverkersson är samma entiteter som regenterna i SDHK, och biskoparna i biskopslängden är samma som i biskopslistan. Där längden och den gängse identifieringen inte sammanfaller (Emund Kolbränna och Anund Jakob, Astmund och Osmund) får längdens person en egen entitet och identifieringen en bedömning.

vastgotalagens_langder.json innehåller 166 påståenden ur konunga-, lagmans- och biskopslängden: ämbeten, ordningen mellan innehavarna (eftertrader, som följer längdens numrering och inte säger att ämbetet övergick direkt), föräldrar och syskon, födelseort, död, dråp och gravplats. Gärningar som kyrkbyggen och donationer står i en egen fil, vastgotalagens_langder_garningar.json (56 påståenden: dop, grundanden, byggen av kyrkor, broar och vägar, vigningar, gåvor, lagstiftning, gränsdragning, pålagor, erövringar, flykt och härkomst; kyrkor är institutioner, kyrkogårdar, broar och vägar platser). Längderna daterar sällan händelserna, så påståendena saknar tid och tidsavstånd.

Kontroll med en oberoende extraktion

En fullständig granskning mot utgåvan tar lång tid. Det som framför allt behöver kontrolleras är att påståendena säger det citaten säger, och det görs med en andra, oberoende extraktion. oberoende_extraktion/ innehåller det som en annan språkmodell (ChatGPT, Codex) behöver:

• PROMPT.md, som anger uppgiften, utdatans form och reglerna,

• indata_….json, som innehåller originaltexterna (utan maskinöversättning), kandidatentiteter med fasta id:n och de tillåtna predikaten,

• kontrollera.py, som kontrollerar citat, predikat och entiteter utan databas, så att modellen kan rätta sin fil själv.

Kör den andra modellen utanför projektmappen, så att den inte kan läsa den första extraktionen. jamfor.py parar sedan ihop entiteterna och påståendena i de två filerna och listar vad som bara finns i den ena, gemensamma påståenden med olika plats och fria värden som skiljer sig. En människa avgör bara skillnaderna. För längderna var versionerna överens om 157 av 162 påståenden; avgörandena står i oberoende_extraktion/jamforelse.md.

Lagarna är för omfattande för en enda körning och kontrolleras med ett stratifierat stickprov:

.venv/bin/python oberoende_extraktion/bygg_stickprov_lagar.py
python oberoende_extraktion/jamfor_stickprov_lagar.py \
    oberoende_extraktion/jamforelse_lagar/A_stickprov.json \
    oberoende_extraktion/lagar/utdata_lagar_stickprov.json \
    oberoende_extraktion/jamforelse_lagar/jamforelse.md

bygg_stickprov_lagar.py väljer flockar ur varje lag efter en kvot, så att ämnena täcks. Flockar som normaliseringen markerat som osäkra tas alltid med, liksom några grannflockar utan påståenden, så att även missade påståenden syns. Mappen lagar/ lämnas till den andra modellen. jamforelse_lagar/ innehåller våra påståenden för samma flockar och ska inte lämnas ut.

I stickprovet (53 flockar, 218 påståenden) täckte de två versionerna samma regler i omkring 85 procent av fallen, sedan modelleringsskillnader räknats bort. Den andra versionen hittade 21 påståenden som saknades; de är tillagda med en anmärkning om det. Bedömningen står i oberoende_extraktion/jamforelse_lagar/beslut.md.

Avvikelserna i stickprovet var så stora att hela materialet kontrolleras på samma sätt. bygg_hela_lagar.py delar flockarna med påståenden och deras grannflockar, utom stickprovets, i nio delar om högst 120 000 tecken. Varje del i lagar_hela/del_NN/ lämnas till den andra modellen för sig, och jamfor_stickprov_lagar.py jämför den med jamforelse_lagar_hela/A_del_NN.json när delens indatafil anges som fjärde argument. Instruktionen bygger på PROMPT_mall_lagar.md, som utöver stickprovets regler anger konventionerna för ogilt dråp, edsöre och förverkat gods och tar med konungavalet.

En kodagent som Codex kan göra alla delarna i en körning: öppna lagar_hela/ (gärna en kopia utanför projektmappen) som projekt och be den följa AGENTS.md. Den tar delarna i ordning, kontrollerar varje utdatafil, för STATUS.md och hoppar över delar som redan är klara om körningen avbryts.

Sju delagenter prövade sedan de 2 034 skillnaderna mot texten, med instruktionen i jamforelse_lagar_hela/BEDOMNING.md. Följden blev 189 tillagda, 58 rättade och 67 borttagna påståenden. Principfrågorna (rån och domarens ansvar, edsöre enligt balkens sammanhang, supplerad text) avgjordes av användaren. Allt står i jamforelse_lagar_hela/beslut.md och genomforda_andringar.md. begrepp:arv betyder egendom; arvingarna som mottagare av bot är begrepp:arvinge.

Normer i lagarna: dråp, edsöre och jäv

.venv/bin/python pastaenden_fil.py data/pastaenden/lagar/*.json   # en fil i taget
.venv/bin/python jamfor_lagar.py rapporter/jamforelse_lagar.md

data/pastaenden/lagar/ innehåller påståenden ur alla 23 lagtexter i databasen – landskapslagarna med fragment och tillägg, Hednalagen, Vidhemsprästens anteckningar, Bjärköarätten, Magnus Erikssons land- och stadslag, Kristoffers landslag och Grágás – om tre ämnen: dråp (påföljd, bötesdelning, forum, bevis och lagens definitioner), edsöret och reglerna om jäv och oväld för domare, nämnd, edgärd och vittnen. Påståenden om vem som stiftat eller stadfäst lagen pekar på personerna (kung Birger, Magnus Eriksson, Birger jarl, lagmännen Birger Persson och Lars Ulfsson, Viger spa med flera).

Normpåståenden har ett begrepp som subjekt och passagen anger lagen: begrepp:drap paforljd begrepp:mansbot|nio marker. Predikaten är paforljd, tillfaller, handlaggs_vid, kraver, diskvalificerar (jäv: grunden som subjekt, rollen som objekt), utses_av, definieras_som och stiftar_lag. Begreppen – brott, delaktighet (rådsbane, hållbane), bötesformer (tvebot, mordgäld, förverkat gods), processbegrepp (sägnarting, kungsnämnd, räfst) och jävsgrunder (frändskap, svågerskap, muta, fiendskap) – finns i begreppsregistret med termer och ordboksartiklar.

Påståendena är extraherade av språkmodell ur den fornsvenska texten, en lag per delagent, och citaten är kontrollerade mot passagerna. Grágás finns bara i dansk översättning och citeras efter den. Upplandslagens två handskrifter är extraherade oberoende av varandra. Allt är ogranskat. jamfor_lagar.py ställer upp påståendena per ämne och lag, ordnade efter landsdel, så att skillnaderna mellan Götaland, Svealand, Gotland, Skåne, städerna, riket och Island syns.

Uppdragen till delagenterna, specifikationerna de följde och metodbeskrivningar för det som gjordes utan delagent finns i data/pastaenden/promptar/.

Handregistrerade påståenden: Hygelac och ynglingakretsen

.venv/bin/python pastaenden_hygelac.py

En handregistrerad samling påståenden, identifieringar och bedömningar om Beowulf, Gregorius av Tours, Liber historiae Francorum, Liber monstrorum, Ynglingatal och Ynglinga saga. Påståendena bygger på passager som tolkarna läst in, och varje citat kontrolleras mot sin passage vid laddningen; därför ska tolkarna för Beowulf, openMGH, Heimskringla och Ynglingatal köras först. Liber monstrorum har ingen egen tolk och registreras med ett kort utdrag ur I.2.

Samlingen innehåller:

• Hygelacs räd mot Frisland, med oberoende stöd hos Gregorius (skriven inom ett halvsekel) och i Liber monstrorum, och en senare krönika som bara återger Gregorius (beroende_av, inte stoder).

• Eadgils och Onela i Beowulf mot Aðils och Áli i Ynglinga saga — två oberoende traditioner om samma konflikt.

• Frågan om vilka gēatas var: götar, jutar eller en lärd litterär beteckning, med var sin forskares bedömning.

• Omstridda dateringar av Beowulf och Ynglingatal, där Snorres medeltida tillskrivning registreras som en bedömning bland andra.

Alla bedömningar är registrerade som ogranskade. Referenserna avser verkliga publikationer, men ståndpunkterna är sammanfattade och ska kontrolleras mot publikationerna innan de används som belägg. Beowulf citeras efter Harrison & Sharp och Ynglinga saga efter Linder & Haggson (kap. 33 där är kap. 29 hos Olson).

Geografiska platser

.venv/bin/python platsregister.py hamta             # hämtar auktoriteter och Wikidata till data/platser
.venv/bin/python platsregister.py                   # läser in stommen
.venv/bin/python platser.py
.venv/bin/python platser.py --rapport rapport.txt   # orter som blev nya platser
.venv/bin/python platsdubletter.py --skriv          # samma plats under två id:n; kör platser.py igen efteråt

Samma ort kan ha kommit in från flera håll: Vadstena som brevort och som fyndplats i Rundata, Hedemora socken som brevort och som RAÄ:s socken. platsdubletter.py hittar dem och lägger till dem i data/platser/platsdubletter.tsv: samma namn och högst 2 km mellan lägena, eller samma nutida namn och socken med samma namn eller bara annan stavning (Stekeborg och Stegeborg). Platser i de nordiska diplomatarierna saknar ofta socken; där räknas två platser ur samma diplomatarium som samma när de har samma nutida namn och läge (inom 0,1 km) och liknande namn, vilket fångar stavningsvarianter (Tunsberg och Tønsberg) och Islandicums OCR-läsfel (Skalholti och Skalholtl). Namn som anger en byggnad på orten (Vanse kirke, Tunsberghus) eller en plats i en annan (Mo Lom) slås inte ihop med orten. Ting och möten slås inte ihop med orten, inte heller Alþingi och Öxarárþingi med Þingvellir, två av RAÄ:s socknar inte med varandra och två av Rundatas fyndplatser bara i samma socken, eftersom "Narsaq (Ø 42)" och "Narsaq (Ø 17a)" är olika ruiner. Den plats som behålls är RAÄ:s, sedan projektets handregistrerade, brevorten, de nordiska diplomatariernas och sist fyndplatsen. platser.py låter den gamla id:n hänvisa till den nya (ersatt_av) och flyttar kopplingar och påståenden dit; den gamla platsens namn blir en namnform. En rad i filen ändras aldrig.

Alla geografiska platser ska vara entiteter, från rike och landskap till socken, gård och kloster. Källans ordalydelse behålls alltid. Kör platser.py efter varje import av SDHK, runinskrifter eller auktoriteter.

Stommen är Riksantikvarieämbetets geografiska auktoriteter i K-samsök (CC0): 2 500 socknar, 290 kommuner, 21 län, 25 landskap och 250 länder, med koordinater från Wikidata (CC0). Var en plats ligger i dag står i plats_uppgift, skilt från källans namnform. Fältet metod säger hur uppgiften kom till och granskad om en människa har kontrollerat den.

Brevorter kontrolleras mot Riksarkivets historiska register: TORA, de äldre geometriska kartorna och Rosenbergs lexikon, som hämtas med platslexikon.py hamta. Samma namn finns på många håll, så ett namn räcker aldrig. Den överordnade enheten ska stämma med brevet: häradet, eller att två oberoende bedömare valt samma kandidat utifrån breven. Det avgörs brev för brev, och socken eller landskap räcker inte ensamma.

Diplomatarium Fennicums platsregister är granskat, och dess koordinater antas stämma med den ort som avses. Ett DF-brev knyts till en befintlig plats med namnet bara om den ligger inom 30 km; annars blir platsen egen (plats:df:…), och SDHK-brev kopplas aldrig dit på namnet. En SDHK-ort utan läge får DF:s läge när minst hälften av ortens brev finns i DF med samma plats; annars flyttas bara de kopplade breven.

Besluten om brevorterna står i data/platser: orter.tsv (överens), orter_att_avgora.tsv (oense, kopplas inte och väntar på mer underlag), lexikon_beslut.tsv (häradsregeln, med TORA, kartorna, Rosenberg och Isof; fattade beslut står kvar), oklara_lagen.tsv (brev att granska), brevgranskning.tsv (bedömarnas beslut brev för brev), platskorrigeringar.tsv och platssammanslagningar.tsv, x_uppslag.tsv (platser i "X i Y" med eget läge från Wikidata) och delade_orter.json (namn som är fördelade brev för brev, som Viborg i Jylland och Karelen). Ett namn som flera platser delar, och som inte är fördelat, står kvar på en allmän entitet med platserna som möjliga identifieringar.

Ortfältets parenteser (harledd) tolkas som att orten är tillagd av utgivaren och inte står i brevet. SDHK:s dokumentation förklarar inte tecknen; tolkningen bygger på brevens kommentarer och texter.

SDHK:s ortfält tolkas med regler. (Lübeck.) och [Stockholm] markeras som härledda och Rom? som osäkert. Tälje (= Södertälje) blir Södertälje med Tälje som namnform. Visby eller Riga blir två osäkra kopplingar och Skanör och Falsterbo två säkra. Rom, Peterskyrkan och Peterskyrkan, Rom blir samma plats.

Kopplingen går på namnet. Den avgör inte vilken plats ett vanligt namn avser, så alla brev från en ort som heter Vik hamnar på samma entitet, och Viborg avser både orten i Danmark och den i Finland. Runinskrifternas socknar, härader och fyndplatser har däremot område i id:t: Tuna sn i tre landskap är tre entiteter, och de slås aldrig upp på namn. Fyndplatserna har Rundatas koordinater i extra. Koppling till nutida orter och uppdelning av samma namn på flera platser återstår.

Licens, proveniens och underlag

Varje passage hör till en utgåva med referens och licens; källsamlingen har utgivare, adress, version och importdatum, och vittnena (handskrifter, föremål) har signum och datering. fornmed_hamta_passage och sökträffarna visar licensen (utgåvans, annars källsamlingens) och två länkar:

• url / verk_url: verket hos källan (SDHK:s brevsida, Rundatas inskriftssida, utgåvan på Wikisource, heimskringla.no, Perseus …),

• underlag_url: underlaget för just passagen, där texten kan kontrolleras manuellt:

Maskinöversättningar har originalets underlag. SDHK, lagarna, OpenITI och Liber monstrorum har bara verkslänken.

Licenser

Koden har licensen i LICENSE.

Källmaterialet har sina egna licenser, som följer med varje text: utgåvan anger sin licens, annars gäller källsamlingens. Varje samling registreras i kallsamling med utgivare, licens och version. De viktigaste:

Samnordisk runtextdatabas ska anges med namn och länk (http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm) varje gång uppgifter ur den visas, och Uppsala runforum ska meddelas när databasen används i en annan tillämpning.

Det som projektet självt har tagit fram finns i data/ och har samma licens som koden, med följande undantag:

• Maskinöversättningarna (data/oversattningar/) är bearbetningar av källtexterna och följer deras villkor. Översättningarna av OpenITI:s arabiska texter har CC BY-NC-SA 4.0, översättningarna av texter under CC BY-SA 4.0 har CC BY-SA 4.0, och översättningar av Guðni Jónssons normaliserade utgåvor får bara användas icke-kommersiellt. Alla är ogranskade och bör inte citeras som översättning.

• Biskopslängden (data/auktoriteter/biskopar.json) bygger på svenska Wikipedia och har CC BY-SA 4.0; Wikidatas uppgifter har CC0.

• Påståendena (data/pastaenden/) citerar källtexterna ordagrant, och citaten har källans licens.

data/raw/, där tolkarna sparar det nedladdade källmaterialet, ingår inte i repot. Tolkarna hämtar det själva.

Typsnitten i grafisk_profil/ (Source Sans 3, EB Garamond, Texturina) har SIL Open Font License 1.1; licenstexterna finns i grafisk_profil/licenser/.